Förlåt...
Vännen
jag känner...jag måste komma nånstans
i mig finns en längtan
efter något jag inte mött
Denna drar i mig
och sliter
och håller mig vaken
tar all min kraft - gör mig evigt trött...

Vännen
denna längtan
kan jag inte sudda ut
Den skär som knivar i mig
och lämnar djupa sår
Den är obarmhärtig
kall
och rå
Den finns i mig, i dig,
ute
inne
varthän jag än går...

Vännen
det dina händer
en gång kunde läka
är i tusen, åter tusen, bitar idag
Allting är i kaos, allting är upp och ner
Det lena, varma
vi hade en gång
som pusslade ihop oss två
- det finns inte mer...

Vännen
denna längtan är en saknad
efter mer
efter annat
efter något
en längtan efter lust igen ...
och liv
Du vet, allt det vi hade en gång
men inte lärde oss förvalta
- som vi olyckligt lät oss smita förbi...

Vännen
jag känner
- jag måste gå - jag måste hitta hem
Min längtan förgör mig - om jag inte försöker
att hitta ett sätt .. att nå den ...